Äldre

Lite betyder mycket

Små insatser kan göra stor skillnad! Det är bud­ skapet i den här boken om äldre som har problem med både syn och hörsel. Den vänder sig främst till personal inom äldreomsorgen och sjukvården men kan också användas av den äldre själv, närstående och vänner.

Konsekvenserna av en kombinerad syn­ och hörselnedsättning kan bli mycket stora. Försäm­ringarna kommer ofta smygande vilket kan leda till att varken personen själv eller omgivningen ser nedsättningarna som något som kräver särskilda insatser. Vilket de gör.

Många äldre har levt länge – och klarat sig bra – med nedsättning på antingen syn eller hörsel. När båda är drabbade blir livet betydligt svårare. Tänk dig dessa situationer:

Om du har svårt att höra vad någon säger blir munrörelser och ansiktsuttryck viktiga ledtrådar för att förstå. Vad gör du om även synen försämras?

Om du inte ser bra förlitar du dig på hörseln för att veta vad som händer. Men om även den sviktar och du varken ser eller hör trafiken, hur ska du då veta när det är tryggt att gå över gatan?

Boken är ett led i vår strävan att öka kunskapen, framför allt om möjligheterna att underlätta vardagen för äldre som drabbas. Det gäller
både dem som fått problem sent i livet och dem som haft nedsatt syn och hörsel länge. Trots att orsakerna är olika blir konsekvenserna ofta likartade. Det blir svårt att kommunicera med andra, svårt att ta emot information och problem att förflytta sig självständigt. Många blir isolerade och får sämre självkänsla för att det är så mycket man inte längre klarar av att göra.

Vi vet att många inte får den hjälp de behöver och att alltför många felaktigt tros ha psykiska besvär eller demenssjukdom när det i själva verket handlar om nedsatt syn och hörsel.

Även om det i dag inte går att bota syn­ och/ eller hörselnedsättningen finns det mycket annat att göra. Det behöver inte vara så svårt. Men det kräver kunskap. Detta är vårt bidrag.

Tecken på att det är svårt att höra är att personen

• klagar över att andra pratar för tyst, snabbt eller otydligt och ber dem tala högre.
• ber andra upprepa vad som sagts för att vara säker på att ha förstått.
  missförstår och tappar sammanhanget.
• tycker det är svårt att höra i grupp eller i en bullrig miljö.
• verkar förvirrad eftersom hen försöker delta men uppenbarligen inte har förstått sammanhanget, kanske inte hört att man bytt samtalsämne och därför svarar ”fel”.
• blir trött i situationer som kräver samtal med andra och/eller undviker sådana.
• höjer volymen på teven eller radion så att det blir obehagligt för andra.
• har svårt att höra telefonen eller dörrklockan.

Tecken på att det är problem med synen är att personen

• har problem med att känna igen föremål eller personer, behöver gå nära eller backa (beroende på typ av synnedsättning).
• behöver mer ljus för att läsa eller göra andra saker.
• besväras av starkt ljus.
• sitter ovanligt nära eller långt ifrån teven (beroende på typ av synnedsättning)
• slutar läsa, titta på teve eller göra andra saker som kräver god syn.
  har svårt att hitta små föremål.
• spiller mat eller välter omkull glas.
• har fläckar på kläderna.
• slutar äta för att det är för jobbigt att laga mat eller inte går att se den.
• går in i olika föremål, snubblar och har problem att röra sig.
  Rör sig sakta och osäkert.

Bland det svåraste med att förlora synen är att mista självständighet och frihet – och därigenom bli tvingad att be andra om hjälp. Det värsta med att förlora hörseln är att det blir svårt att kommunicera med andra och att delta i det sociala livet.

Syn och hörsel är våra viktigaste sinnen för att upptäcka saker på avstånd. När synen blir sämre kompenserar vi med hörseln och tvärtom. När båda är nedsatta blir summan av 1+1 inte 2 utan mycket mer. Om problemen är tillräckligt stora ses detta som ett eget funktionshinder, dövblindhet.

Kombinerad syn­ och hörselnedsättning är i hög grad situationsberoende. Även den som bedömts ha dövblindhet har ofta syn­ och/eller hörselrester som gör att synen är användbar vid goda förutsättningar, till exempel vid bra ljus och tydliga kontraster, men inte fungerar alls vid dåliga.

Det kan vara så att ljuset är rätt när man går till affären. Då ser man bra. Men när man ska hem är det motljus eller så har det mörknat och då ser man inte alls.

Detsamma gäller hörseln. Den kan fungera i samtal ansikte mot ansikte med en person men inte i grupp eller i bullriga lokaler.

KOMMUNIKATION. Funktionsned­sättningen slår mot de sinnen som är viktigast för att kunna träffa andra och kommunicera med dem, det som vi människor är bäst på. I samspelet med andra har kroppsrörelser, ansiktsuttryck och röstens variation stor betydelse. När dessa inte kan uppfattas blir det svårare. Även dialekter som man inte är van vid gör det svårt att höra vad som sägs. Hur allvarliga effekterna blir beror på graden av nedsättningarna och omgivningens förmåga att anpassa sig.

Den som inte längre kan höra, ens med hörsel­hjälpmedel, måste förlita sig mer på synen i kom­munikationen, bland annat genom att avläsa ansikten och kroppsrörelser. När även synen försämras måste kommunikationen förstärkas taktilt, genom beröring. Tänk på att det tar tid och energi att lära om!

INFORMATION. I dag förväntas vi själva kunna hitta den information vi behöver för att kunna vara aktiva och delaktiga. När både syn och hörsel är nedsatta blir det svårt.

Många kan varken använda teve eller radio och inte läsa dagstidningen.

Det går inte att höra vad andra pratar om och det är kanske omöjligt att läsa reklam, samhällsinformation och annat som kommer i brevlådan.

Samhällets strävan att digitalisera allt fler tjänster kan skapa ytterligare problem.

Utan tillgång till information går det inte att fatta underbyggda beslut. Det leder till att själv­ ständigheten minskar ytterligare samtidigt som osäkerheten ökar.

Att inte ha kontroll över vad och när något ska inträffa skapar osäkerhet och oro. Man kanske till och med tackar nej till en aktivitet för att man inte är förberedd.

RÖRLIGHET Det blir mycket svårt att röra sig fritt och självständigt. Tillkommer dessutom balans­ problem blir det ännu svårare. Inte minst besvärligt är det att hantera sådant som rör sig på ett sätt som är omöjligt att förutse. Det kan vara människor, hundar eller cyklar. Allra svårast är det att förflytta sig och hitta i okända miljöer. För många är ett personligt stöd, en ledsagare, det allra bästa.

FYSISK OCH PSYKISK HÄLSA Hälsan påverkas negativt när det blir svårt att få information om exempelvis hälsosam livsstil och
bra mat. Fysisk träning är viktig i alla åldrar, men även det blir svårt om det inte går att ta sig till träningslokalen eller ens gå ut på en daglig promenad.

Även den psykiska hälsan påverkas negativt. Att inte kunna kommunicera med andra, att inte kunna röra sig från en plats till en annan och inte riktigt veta vad som händer runtomkring är både stressande och frustrerande. Det kan leda till ilska, depression eller till att man isolerar sig.

Det är viktigt att omgivningen har förståelse för den livsomställnings­process det innebär att drabbas av nedsatt syn och hörsel. Livsomställ­ning är inte något som sker vid ett enda tillfälle. Syn­ och hörselnedsättningen försämras ofta över tid vilket varje gång kräver nya sätt att hantera sin vardag. Detta kan fortsätta resten av livet.

Prova på hur det känns!

Det är svårt att leva sig in i en annan människas liv. Här är några övningar som ger en glimt av hur det kan vara när syn och hörsel är nedsatta.

1. FIKA OCH UMGÅS

Sätt på dig ögonbindel och öronproppar, gärna också hörselkåpor för att få ”tillräckligt dålig” hörsel. Gå in i fikarummet där någon satt fram kaffe och bröd på bordet. Försök hitta en stol och känn dej fram efter kopp, fat, mjölk, socker, kaffebröd. Försök umgås så gott det går.

ATT FUNDERA PÅ

Hur kändes detta? Tryggt och bra? Obehagligt och osäkert? Tog det mer energi än vanligt? Hörde du vad andra sa? Kände du dig delaktig i samtalet? Vad skulle du velat ha hjälp med? Tänk på att den som gör övningen vet att den kan avbrytas när som helst. Så är det inte för den som lever med nedsatt syn och hörsel.

2. ATT LEDSAGA OCH ATT BLI LEDSAGAD

Jobba i par. En får ögonbindel och öronproppar (eller hörselkåpor vilket är ännu bättre). Den andre ska agera ledsagare. Ledsagaren får inte informera personen som inte ser och inte hör om vad som kommer att ske. Ledsagaren går ut med personen, ser till att denne får gå i trappor och på olika underlag (asfalt, gräs). Personen med ögonbindel har i uppgift att känna efter hur mycket information det går att ta in via övriga sinnen.

ATT FUNDERA PÅ

Sätt på dig ögonbindel och öronproppar, gärna också hörselkåpor för att få ”tillräckligt dålig” hörsel. Gå in i fikarummet där någon satt fram kaffe och bröd på bordet. Försök hitta en stol och känn dej fram efter kopp, fat, mjölk, socker, kaffebröd. Försök umgås så gott det går.

ATT FUNDERA PÅ

Hur kändes det att bli ledsagad? Hur upplevdes det att inte veta var man går eller vad som ska hända? Gick någon information fram via andra sinnen än syn och hörsel? Skulle något kunnat ha gjorts annorlunda för att underlätta?

Hur var det att ledsaga? Var det svårt eller lätt att gå runt med en person som ser och hör dåligt? Kändes situationen naturlig? Hur fungerade det sociala samspelet mellan er? Hur var det att försöka informera den andre?

3. ATT BLI LÄMNAD

Nu ska ledsagaren lämna personen med ögonbindel men stanna nära. Börja med att leda personen fram till ett föremål så att det finns något att hålla sig i. Det kan vara ett träd, en stol eller en stolpe.

Efter en liten stund ledsagas personen ytterligare en bit och lämnas ensam. Den här gången finns ingenting att hålla sig i.

Ledsagaren är fortfarande nära och ser till att inget farligt inträffar men får inte gå fram till personen förrän efter tre minuter.

ATT FUNDERA PÅ

Hur kändes det att bli lämnad. Otryggt eller säkert? Om detta hänt i verkligheten, vad skulle den som blev lämnad gjort för att klara situationen?

Hur uppfattades tiden? Gick den fort eller långsamt? Upplevde ledsagaren och den som blev lämnad tiden likadant?

Bemötande

Rätt bemötande är avgörande för att livet och vardagen ska fungera för en person med syn- och hörselnedsättning. Det är lätt att göra fel av bara farten. Lyckligtvis är det också lätt att göra rätt. Bara man vet hur. Här är en samling svar på vanliga frågor och reaktioner.

”Vem där?”

Tänk dig att du plötsligt inser att någon är i din lägenhet men du vet inte vem. Troligen är det hemtjänsten eller annan personal men det kan också vara en inbrottstjuv. Så här undviker du att den äldre blir rädd.

• Ring på innan du går in och försäkra dig om att den äldre kan uppfatta signalen. Det finns olika varseblivningssystem som gör att dörrklockan låter högt, vibrerar eller blinkar.
• Presentera dig varje gång du kommer, inte bara genom att säga hej utan genom att röra vid personen och säga ditt namn. En lätt klapp på överarmen fungerar bra.
• Om den äldre varken ser eller hör tillräckligt för att trots detta uppfatta vem du är, underlätta genom att bära något som hjälper den äldre att känna igen dig. Det kan vara en ring, en klocka eller ett halsband, samma sak var gång, som visar att du är du.
• Se till att du är i jämnhöjd med personen när du pratar. Böj dig inte över en sittande eller liggande person utan sätt dig intill, på huk eller på en stol.

• Var tydlig med att du går så att den äldre vet att du inte längre är kvar. Gör på samma sätt som när du kom.

TIPS!

Hjälp den äldre att skriva en lapp om hur han eller hon vill ha det. Sätt upp den vid dörren/ entrén som en påminnelse. Det kan räcka med tre punkter. Till exempel att presentera sig så som personen önskar, tala om vad man ska göra och att ta ett tydligt avsked när man går.

När syn och hörsel sviktar blir känseln allt viktigare. Eftersom de flesta av oss är ovana vid att gå nära människor vi inte känner väl kan det kännas obekvämt i början. Var så nära som den äldre känner sig bekväm med. Lyhördhet och respekt är viktigt!

Diskutera med den äldre och kom överens om var beröringen kan ges. De områden på kroppen som upplevs som mest neutrala är armen, handen, axeln och den övre delen av ryggen.

MER ATT TÄNKA PÅ:

Försäkra dig om att personen vet var du finns. Berätta vad du gör så att hen kan följa med i aktiviteterna. Se till att vara i samma rum när ni pratar med varandra.

• Se till att ha ögonkontakt även om personen ser dåligt. Många har synrester kvar.
• Täck inte munnen och vänd inte ryggen mot den äldre när du pratar.
• Beskriv med ord istället för att peka eller säga ”den här”.
• Var tydlig när du byter samtalsämne. Säg till exempel ”ska vi prata om utflykten imorgon?”.
• Försäkra dig om att budskapet uppfattats. Att personen nickar och ler behöver inte betyda att hen förstått.
• Säg till när du går, annars kan den äldre tro att du är kvar.

”Var är mina nycklar?”

Var sak på sin plats är extremt viktigt för den som inte ser. Att flytta saker kan få ödesdigra konsekvenser. Att i all välmening lägga ner nycklarna i lådan i hallen, byta ordning på medicinburkarna eller sätta undan dem i skåpet kan inte bara leda till att det blir omöjligt att hitta sina saker utan också till en känsla av att ha tappat kontrollen över sitt eget liv. Det är lätt att bli misstänksam mot omgivningen när ens saker bara försvinner. Det tar dessutom tid och energi att behöva leta.

”ÄSCH, JAG STANNAR HEMMA”

”JAG TAPPAR KONTROLLEN”

Syn och hörsel är våra viktigaste sinnen för att kunna träffa andra och kommunicera med dem. När båda krånglar blir det svårt med umgänget.

Det är väldigt lätt att känna sig dum – och uppfattas som dum – när man inte hör vad andra säger. Att hela tiden säga va? eller be människor upprepa sig kan också kännas besvärligt och leda till att man helt enkelt drar sig undan. Det är inte ovanligt att börja undvika fikastunder, släktmiddagar och annat umgänge, något som ofta leder till att det blir ännu värre. Hjärnan behöver stimulans för att må bra. En vanlig konsekvens av isolering är håglöshet och depression, ibland också ett förändrat beteende som kan misstolkas som demens.

Forskning visar att en hörselnedsättning kan påskynda en demensutveckling. Ju större nedsättning, desto snabbare utvecklas demenssjukdomen. En god hörselrehabilitering kan göra att det går långsammare.

Självständighet är viktigt för alla. Även om den begränsas av funktionsnedsättningar finns det mycket att göra för att öka den äldres makt över sitt eget liv. Här är några exempel på faktorer av betydelse utöver de självklara; att hjälpmedel finns, fungerar och är rätt inställda.

• Att själv kunna röra sig i närmiljön ökar tryggheten. Att få hjälp att hitta en bestämd rutt är ett viktigt steg. Om synnedsättningen är grav, be personen hålla den ena handen framför sig och den andra på väggen och hjälp hen att känna igen hur tapeter och annat som kan fungera som ledtrådar/orienteringspunkter (och inte får flyttas) känns. Utomhus kan olika typer av underlag, gräsmatta, trottoar eller grind, ha samma funktion.
• Ljud kan användas som ledtråd om hörseln räcker till. En radio eller teve som är på kan vara störande men en radio i köket som alltid är påslagen kan göra det lättare att hitta dit.
• Lukt kan också fungera som ledtråd för orientering. Prova med väldoftande torkade blomblad, till exempel i sovrummet. Se till att samma doft inte finns någon annanstans.
• Ledsagning. Erbjud din arm till personen och låt denne följa dig. Hugg aldrig tag i eller dra någon. Undvik plötsliga förändringar av riktning och anpassa takten till personen. Är hen ovan vid ledsagning går det ofta långsamt.

• Låt den äldre hålla i trappans räcke, gå själv ett steg framför och vänta i början eller slutet på trappan.
• När du visar den äldre en stol, för personens hand till ryggstödet och låt henne eller honom sätta sig själv. Försök inte fösa ner personen i stolen.
• Ett sätt att få bättre överblick över dagarna och veckorna är någon form av kalender som är anpassad efter personens syn- och hörselnedsättning.

”JAG VET INGENTING OM NÅNTING LÄNGRE”

Att veta vad som händer i världen och omgivningen är viktigt för alla. Det finns olika sätt att förstärka och förstora ljud, text och bild. Om den äldre inte på egen hand klarar att ta del av nyheter genom radio eller teve är det bra att sätta sig ner och berätta eller läsa högt ur dagstidningen. Här är fler tips:

• Förstoringsglas och bra belysning är enkelt, billigt och ofta effektivt. Kontakta syncentralen eller kommunens arbetsterapeut för ytterligare hjälp.
• Ringa kan man i dag göra på många sätt. Via telefon, dator eller surfplatta. Fråga hörselvården, de kan ge råd.

• Taltidningar, som man lyssnar på i stället för att läsa, finns i olika versioner. Drygt 100 svenska dagstidningar finns som taltidning och prenumereras på samma sätt. Det finns också läns- och kommuntaltidningar. Läs mer på Myndigheten för tillgängliga medier (mtm.se).
• Ljudböcker finns på bibliotek och i bokhandeln. Personer som har svårt att läsa kan också få tillgång till bibliotekets talböcker. Dessa kan avlyssnas via en speciell daisy-spelare som går att köpa eller låna som hjälpmedel. Till den går det också att koppla in hörselslinga.
• Stor text skriven med tuschpenna på vanligt papper eller särskilt whiteboardpapper kan fungera för korta meddelanden. Det finns även whiteboard-appar för surfplattor där man skriver med fingrarna direkt på skärmen.

Stor text i Arial, som denna, är också lätt att läsa om inte synnedsättningen är alltför grav.

Vad har vi synen till?

Synen är det sinne vi orienterar oss i omvärlden med. Den används till att registrera; ljus, färg, form, riktning, rörelse, djup. Synen gör det möjligt att

• skapa mening och sammanhang.
• se vad som händer i omgivningen och uppfatta om något är intressant.
• läsa av kroppsspråk och mimik som underlättar i kommunikationen.
• kunna se vems tur det är att prata i ett samtal.
• se känslouttryck, till exempel frustration vid missförstånd.
• stimulera hjärnan och underlätta för minnet.
• hjälpa oss att hålla balansen.
• varna oss för faror.

Ålderns effekter på ögat

Ögats lins blir grumligare med åren. Den blir också styvare vilket gör att det blir svårare att fokusera på nära håll. På grund av obalans i musklerna som styr pupillen går det inte att öppna den tillräckligt mycket. Världen blir mörkare. När det inte går att se, till exempel i skymningen eller vid en middag med enbart stearinljus, talar man om nattblindhet.

Vid en del ögonsjukdomar har man ett minskat synfält. Det kan bli som att titta genom ett sugrör.

Andra sjukdomar innebär att man blir känslig för starka ljus eller bländad av solen. Ljus i kombination med en reflekterande yta som vatten eller snö leder till extra stora problem. För den som blir bländad tar det ofta en lång stund innan ögat ställer om sig så det går att se igen.

Om delar av synfältet är borta, som vid makuladegeneration (förändring i gula fläcken) eller glaukom (grön starr) fyller hjärnan själv i det

som fattas och skapar en bild som hänger ihop. Det kan bli mycket förvirrande, inte minst för en person med demens. Det räcker med att ändra blicken lite för att koppen som stod på bordet inte längre ska synas. Ändrar man tillbaks är den där igen.

Stroke kan leda till halvsidigt synbortfall som gör att man inte alls ser vad som finns på den ena sidan av kroppen. Man kan urskilja en tråd på golvet men inte se att maten är kvar på halva tallriken.

Djupseendet försämras med åren. Det betyder att den trappavsats som syns för en person med normal syn inte gör det för den som har en synnedsättning.

Den som är ung ser inte som den äldre. Lyssna på de äldres egna erfarenheter. En detalj som är lätt att missa är att många med synnedsättning har svårt med touchpaneler eftersom deras släta yta inte ger någon taktil information. Det kan ställa till problem med mobiler, spisar och andra maskiner i hemmet.

Vad har vi hörseln till?

Hörseln är vårt sociala sinne, det som gör att vi kan samtala och umgås med andra. Genom hörseln uppfattar vi språket, orden, hur de sägs och alla ljud från omgivningen. Hörseln hjälper oss både att kunna behålla gamla relationer men också att skapa nya. Hörseln gör det möjligt att:

• höra, tolka och känna igen ljud.
• lokalisera olika ljud och orientera oss efter dem.
• urskilja ljud. Till exempel att kunna höra vad någon säger även om dammsugaren bullrar.
• hjälpa oss att komma ihåg.
• kommunicera med andra.
• varna oss för faror

Ålderns effekter på örat

De hårceller vi föds med – och som gör att vi hör – ska räcka livet ut och kan inte repareras.

Vid åldersrelaterad hörselnedsättning är det hårcellerna i innerörat som skadats och de som drabbas först är de som tar hand om de ljusa, höga, tonerna i diskanten. Basen klarar sig längre. Många äldre har därför lättare att uppfatta en mörk röst än en ljus, men tänk på att det varierar från person till person.

Tinnitus, öronsus, är olika former av ljud som bara man själv hör. Det är inte ovanligt när innerörat är skadat och kan upplevas som väldigt besvärande och tröttande. Det kan leda till att personen tappar koncentrationen när ni pratar.

Överkänslighet mot starka ljud är vanligt när hårcellerna är skadade. Gränsen mellan när en person kan höra och när ljudet gör ont i örat kan vara hårfin. Därför ska man aldrig ropa in i örat, ljudet blir bara starkt och obehagligt. Dessutom försvinner möjligheten att se munrörelserna som är till stor hjälp vid nedsatt hörsel. Prata i stället tydligt och lugnt.

Nedsatt hörsel gör det också svårare att lokalisera var ljudet kommer ifrån. I kombination med nedsatt syn blir det svårt att orientera sig och veta var man är. Synen har också stor betydelse för hörseln. Se till att ljuset faller i ditt ansikte när du pratar med den äldre, som på bilden här intill. Även om synen är mycket nedsatt blir det lättare att höra om man ser mun- och läpprörelser.

Vid ett vanligt samtal runt ett matbord kan det vara mycket svårt att uppfatta vem som pratar. Tänk på att stänga av alla onödiga ljudkällor när ni ska prata. De stör.

Att börja använda hörapparat är ofta jobbigt. Hörapparaterna är små och finmotoriken är ofta nedsatt hos äldre. Det tar tid att lära sig ställa in den och kraft att vänja sig vid att höra på ett helt nytt sätt. Träna i lugn och ro. Här kan du som i ditt arbete möter äldre vara ett stort stöd. Leta upp bruksanvisningen som följer med apparaten. Där kan man läsa om de olika inställningarna.

ENKLA TIPS FÖR ETT BÄTTRE LIV

I det här kapitlet har vi samlat tips, tricks och råd för att förbättra vardagen. Många är mycket enkla men ger stor effekt. Andra kräver lite större åtgärder eller hjälp från syn- och/eller hörselvården, hjälpmedelscentralen eller liknande verksamhet. De flesta tips går att tillämpa i eget boende, andra är mer användbara för äldreboenden.

LJUS

• Indirekt belysning eller uppåtriktat ljus ger jämn och bra allmänbelysning.
• Undvik lampor där man tittar direkt på ljuskällan.
• Punktbelysning från en lampa med reglerbar arm är bra för läsning och handarbete.
• Takbelysningen ska kunna tändas när man går in i rummet.
• Hellre lysrör än spotljus på köksbänken.
• Dimmer är bra – men tänk på att dimmerknappen ska finnas där belysningen används, inte i andra ändan av rummet.
• Ljus i trappor är viktigt – där sker många olyckor.

TÄNK PÅ ATT

Julen, när allt är mörkt och mysigt, är en svår tid för syn- och hörselskadade. Släck inte ner för mycket.

LJUD

Minimalistisk inredning med mycket kakel och stora glasytor ställer till problem för personer med hörselnedsättning. Här är några tips för bättre ljudmiljö:

• Gardiner, dukar och textilier på väggar gör rummet bra att prata i. Tjocka tyger och tyger med struktur är bra. Mattor dämpar men kan också utgöra en fallrisk för den som inte ser så bra.

• Skrap från stolsben kan vara outhärdligt. Både i den egna bostaden och i gemensamma lokaler löser tennisbollar eller ”silent socks” på stolsbenen problemet. Stickade eller virkade ”stolstrumpor” fungerar lika bra.
• Dämpa ljudet från skåpsdörrar som slås igen, möbeltassar fungerar bra.

• Det kan räcka med klirret från en kopp för att en person med hörselnedsättning ska tappa sammanhanget. En duk eller tablett på bordet och servett mellan kopp och tallrik är små detaljer som gör stor skillnad. Tablett och porslin ska vara i kontrasterande färger, inte vitt på vitt. Detsamma gäller maten. En tallrik med vit fisk och potatismos på en vit duk kan vara svårt att se.
• Bord ska inte vara för stora. Fler än sex personer leder ofta till att det blir flera samtal samtidigt. Med färre runt bordet pratar man en i taget.

ANDRA TIPS FÖR BOSTADEN

• Dörrar och skåpluckor ska vara helt stängda eller helt öppna så man inte riskerar att gå in i dem.
• Tänk på kontraster! Det är bra om dörrkarmar är markerade med en avvikande färg. Markeringstejp fungerar också, ett streck i avvikande färg kan räcka. Om toasitsen är vit kan den bytas mot en i annan färg.
• Flytta inte på möbler eller saker.
• Papperskorgar, låga bord och pallar är exempel på föremål som är lätta att snubbla på.
• Trappor utan räcke är farliga.
• Märk saker, då blir det lättare att identifiera krydd- och medicinburkar och att känna skillnad på schampo, balsam och duschkräm.
• Samla ihop grejer som tappats på golvet och lägg dem i en korg, samma varje gång, som ställs på en bestämd plats.
• Det kan räcka med en färgad, självhäftande etikett för att hitta av- och på-knappen på radion eller termosens öppning.
• Textning och syntolkning av tv-program slås på via fjärrkontrollens text-TV-funktion. Syntolkning innebär att en röst förklarar vad som händer i bilden förutom det som sägs.

Hjälpmedel

Det krävs ofta flera hjälpmedel för att vardagen ska fungera och det är bäst att inte vänta för länge med att prova ut dem. En del är extra användbara eller framtagna speciellt för personer med kombinerad syn- och hörselnedsättning.

Det finns hjälpmedel för att

• kommunicera med andra,
• kunna få information på olika sätt,
• kunna utföra vardagsaktiviteter som inköp, matlagning, handarbete och för att förflytta sig tryggt och säkert.

Olika hjälpmedel för olika behov

Se till att den äldre har de hjälpmedel som behövs för vardagen. Den generella principen är att synhjälpmedel förstorar och hörhjälpmedel förstärker.

Olika typer av varseblivningssystem signalerar att något händer genom att blinka, låta eller vibrera.

Telefon med stor display, läs-tv och surfplatta är tekniska lösningar som underlättar kommunikationen med yttervärlden.

Teleslinga till hörapparaten är en bra hjälp både hemma och i offentliga lokaler. Bruksanvisningen visar hur T-läget – om det finns – fungerar för den aktuella hörapparaten.

Det är viktigt att hjälpmedlen är enkla att använda. Det ska också vara lätt att avgöra om de är på- eller avslagna.

Var får man hjälpmedel?

Landstingen och kommunerna ansvarar för hjälpmedel som ska användas i hemmet och närmiljön för att underlätta det dagliga livet. På 1177.se kan man läsa mer om det egna landstingets utbud.

Alla landsting och kommuner fungerar inte likadant. I vissa landsting finns det speciella dövblindteam, i andra sköts förskrivning av hjälpmedel och andra insatser av hör- och syncentralerna, antingen
i samarbete eller var för sig. I en del landsting kan vissa hjälpmedel skrivas ut av hjälpmedels- eller tolkcentraler.

Kontakta syncentralen för frågor om synhjälpmedel och hörselvården för frågor om hörhjälpmedel. Vet man vilken synpedagog (syncentralen) och audionom (hörselvården) den äldre haft kontakt med är det alltid bäst att kontakta den personen direkt. I kommunen kan arbetsterapeuten ofta hjälpa till med information. I vissa kommuner finns syn- och hörselinstruktörer som kan vara till stor hjälp.

Det är viktigt med uppdaterad information om hur hjälpmedlen fungerar, för både den äldre, personal och närstående.

Vanliga teknikprodukter kan också göra skillnad

Mobiler och surfplattor kan, genom olika appar (program som laddas ner från internet) och inställningar, fungera som hjälpmedel.

Det finns många program, exempelvis Skype, Facetime och WhatsApp som gör det möjligt att se den du pratar med. Det är bra om man har vänner och anhöriga som bor långt bort. Genom att vända kameran i mobilen går det att visa allt från barnbarnens rum till odlingarna i fönstret.

Datorer, surfplattor och smarta mobiler går att anpassa så att storlek på bokstäver, kontraster i färger med mera fungerar för den som har nedsatt syn.

Smarta mobiler kan ställas in så att de läser upp nyhetstexten eller meddelandet. Det finns också mängder med appar som berättar om allt från vilken perrong tåget kommer in på till hur vädret är utanför dörren.

Det kommer ständigt nya produkter som kan kontrolleras via appar. Det kan vara en ugnstermometer som talar om när steken är färdig eller en blodsockermätare som inte kräver stick i fingret. Utvecklingen är snabb, följ den enklast via Nationellt kunskapscenter för dövblindfrågor (nkcdb.se) under rubriken ”Teknik och hjälpmedel”.

Att använda tolk

För att kunna vara aktiv och delaktig måste man uppfatta vad som sägs. En skrivtolk kan vara till stor nytta vid exempelvis läkarbesök. Skrivtolken tolkar simultant mellan talad och skriven svenska för personer som är hörselskadade eller döva. Tolk med tydligt tal är en annan möjlighet. För den som är döv sedan barndomen är teckenspråkstolk det naturliga valet. Kontakta landstingets tolkcentral för mer information.

Mer att läsa!

Nationellt kunskapscenter för dövblindfrågor har mycket information om kombinerad syn- och hörselnedsättning/dövblindhet på hemsidan. Där finns också landstingens kontaktpersoner för dövblindfrågor.
www.nkcdb.se

Hörselskadades Riksförbund har mycket material, bland annat ”Hörselhandboken” på www.hrf.se

Synskadades Riksförbund ger på sin hemsida exempel på hur världen kan se ut vid olika ögonsjukdomar. Där finns också många vardagstips.
www.srf.nu

FSDB, Förbundet Sveriges dövblinda, är en intresseorganisation för barn, unga och vuxna med kombinerad syn- och hörselnedsättning och deras familjer. www.fsdb.org

Demenscentrum, Äldrecentrum och Socialstyrelsen har också bra information.